Kapten Gris

Min resa har gått vidare runt puttriga Phuket Town. Det är lågsäsong ännu, och här i stan syns endast ett fåtal västerlänningar ute på gatorna. Stränder och bargator ligger på södra eller västra sidan av ön, så här verkar vardagslivet mest tuffa på för thailändarna utan något jättefokus på turistverksamhet.  Under min kvällspromenad hade jag nöjet att springa på en råtta stor som en skogaholmslimpa, men jag låtsades inte bry mig om honom och vi skiljdes åt utan att lära känna varandra närmare.

Utanför hotellet ligger cafét "Kapten Gris". Det är inte utan att man blir lite bullsugen.
Utanför hotellet ligger caféet ”Kapten Gris”. Det är inte utan att man blir lite bullsugen.

Jag är ju inte här i rent semestersyfte och har ej heller späckade jobbdagar än, så det är med viss otydlighet i identitet och framtoning jag visat mig på gator och torg. Som charterturist hade jag kanske haft solbrillor, karta i hand, flip-flops och med ett menlöst leende studsat runt mellan attraktioner med högerarmen böjd i 90 grader för att greppa Changflaskor. Som driven nyföretagare hade jag förstås varit klädsamt jäktad då jag med kameragear och blyertspenna bakom örat jagat runt sökandes efter säljande foton och inspirerande storys, precis som på film. Nu befinner jag mig någonstans där mittemellan, och känslan kan närmast beskrivas som att jag är en person som överrumplad av min ambivalens har glömt att ta av sig den lite för stora cykelhjälmen när jag går runt och gör vad jag nu råkar göra. Nå, så planlöst är det inte, men starkare kaffe är på sin plats och min inre gympalärare blåser irriterat i sin visselpipa.

pancake
Thailändarna har fattat vad det handlar om.

Har kollat in olika gym och thaiboxningscamp i krokarna, men ännu inte bestämt mig för var jag ska köra mer långsiktigt. Efter att ha hoppat runt på olika hotell har jag nu fått ett riktigt bra deal månadvis på ett schysst lägenhetshotell, och här kommer jag ruva på mina ägg och bygga mina planer för världsherravälde. Föreståndarinnans smeknamn är “Fröken Äpple”, och jag har svårt att se hur man inte kan trivas då. Nu är riskokaren på plats, moppen parkerad utanför och imorgon säger de att det ska bli sol igen.

Kommentera