Tre veckor, ett VM och en bomb senare

Idag var det tjugo dagar sedan jag packade väskorna och begav mig till Arlanda för att hoppa på flyget till Bangkok tillsammans med Sandra från klubben som skulle ner och representera Sverige på Royal World Cup i Thaiboxning.

– Hur packar man sina väskor när man ska vara borta någonstans mellan tre veckor och för alltid, sa hon och upprepade mitt svar om hur länge jag tänkt vara borta. Jag sneglade ner på resväskorna och mumlade något till svars som jag inte minns. Sulade i mig en kanelbulle på flygplatsen som värdig avskedsmiddag, parkerade min dalastjärt på planet och vips var jag i en bättre värld. Det rullade på I ett kör när vi väl landat i The land of smiles. Förberedelser, möten, plåtande under tävlingarna, sena kvällar med fotoeditering och reportageskrivning avlöste varandra och det blev inte mycket tid till annat. Unnade mig några nätter på en förnämlig svit med utsikt över Bangkoks skyline i de centralare delarna av stan som start, för att sedan flytta lite längre ut till ett litet rum utan fönster. Blev ändå inte mycket tittande bortom bildskärmen de här kvällarna så det märktes inte just. Royal World Cup blev en succé för svenska landslaget med tretton medaljer och jag är glad över att varit med och upplevt allt. Sofia Olofsson gjorde storslam och plockade hem såväl guld i sin viktklass såväl som drottningens pris för bästa kvinnliga fighter, och det med all rätt. Hon har ett par växlar mer än alla jag sett henne gå upp mot här, och det förvånar mig inte om hon till vardags kryddar sin frukostfil med svartkrut.

Jag fick vara med på landslagsflaggan. Beronius är överallt!
Jag fick vara med på landslagsflaggan. Beronius är överallt!
B15A7944
Den här bilden får jag vara nöjd med att ha tajmat, och kan även tjäna som påminnelse om Sofia någon dag undrar vart hennes underkäke tagit vägen.
Sofia på scenen poserandes med guldmedalj o buckla.
Sofia på scenen poserandes med guldmedalj o buckla.

 

På tal om krut drabbades ju Bangkok av ett terrordåd där många människor fick sätta livet till, och stämningen blev obehaglig under ett gäng dagar med katastrofberedskap och UD-kontakt. Inget mer inträffade dock och jag hoppas det fortsätter så. Gav mig på attentatsnatten iväg till detonationsplatsen och fotade utanför avspärrningarna, även om det mesta lugnat sig när jag kommit dit. Fick kränga iväg några bilder till Expressen och blev intervjuad av dem, även om jag ju aldrig var där i det mest akuta skedet.

I Expressen
I Expressen
glasochblod
Blod och glaskross

 

När tävlingarna var slut packade jag så kappsäcken igen och tog flyget till Phuket där jag hittat ett billigt deal på en schysst resort i Patong. Inte mitt favoritområde, men hela hotellet med omgivning var kanon och jag åt med glädje och glada tillrop amerikanska pannkakor från frukostbuffën varje morgon. Efter några nätter där bytte jag så till ett mindre hotell i Phuket Town. Reflekterade inte så mycket vid bokningen över att hotellnamnet innehöll ordet “design” men väl på plats förstod jag varför då det tveklöst inretts av någon som gillar retrostil och pyssel. Alla Stockholms hipsters hade sannolikt skriat och kammat sitt helskägg ivrigt vid blotta åsynen.

Det är sen natt mot lördag, jag har iordningställt de flesta foton från veckorna som varit och skrivit merparten av det jag åtog mig att göra. En seg laptop och labilt bredband är inte helt optimalt för det jag pysslar med nu, men jag känner mig nöjd hittills med det jag fått fram och den feedback jag fått. Den kanske största vinsten är att jag lyckats knyta kontakter med några stora namn i branschen, och med lite tur och hårt arbete hoppas jag få in foten på saker som kan innebära bra knäck och vind i seglen framöver här nere. Nu ska Beronius förrätta sin dygnsvila. Det är en dag imorgon också.

Kommentera